Tag Archives: konfucius

Historia

Rötterna till kinesisk medicin är långa och djupa och sträcker sig tillbaka till en tid innan vi började räkna åren. En tid då myter om heliga män som levde isolerade uppe i bergen letade efter växter och blommor till ett magiskt elixir som skulle ge dem ett evigt liv.  Dessa munkar och eremiter upptäckte att många växter hade kraftfulla förebyggande, läkande och stärkande egenskaper. När de gick ner för bergen och delade med sig sina erfarenheter med de lokala byborna och medicinmännen spred sig ryktet om dessa örter vidare. Arkeologer har senare hittat etsningar från 1500 B.C. (1500 år förre Kristus) som hänvisar till örter och sjukdomar. Officiella skrivna och vetenskapliga dokumentationer finns från 200 B.C. Den kinesiska örtmedicinen krediterar vanligen två legendariska kinesiska kejsare – Shen Nong (The divine farmer/den gudomliga jordbrukaren) och Huang Di (den gule kejsaren).

Shen Nung – den gudomliga jordbrukaren

Shen Nung är den person som kineserna ger äran till. Hans styre fanns runt 2800 f.kr. och han tros även vara källan till vad som blev yin-yang principen, influerad av taoismen. Den fundamentala läran där två motsatta men lika livsformande energier grundar all kinesisk filosofi, konst och vetenskap. Han upptäckte att allting i naturen hade två flöden – en ljus och en mörk, en feminin och en maskulin osv. Han blev också känd som gynnaren till örtmedicinen. Det sägs att han samlade hundratals växter och testade dess läkande effekter och resultatet blev grunden för kinas första omfattande örtbok – “The herbal classic of the divine plowman” som beskriver över 250 örter, deras smak, funktion och hälsofrämjande effekter och över 150 olika sjukdomar som de kunde behandla.

Huang Di – den gule kejsaren.

Den andra kejsaren och grundaren till kinesisk örtmedicin var Huang Di (den gule kejsaren) som började sitt styre 2687 B.C. Legenden var att kejsaren, tillsammans med sin betrodde läkare Qi Bo, blev inspirerade av Sheng Nung´s pionjärs arbete med örter och utvecklade den första detaljerade och systematiska ramen för diagnos av många olika sjukdomar. De skrev sedan ner de specifika örterna som användes för att behandla dessa sjukdomar. De etablerade Orientalisk medicin till ett komplett och holistiskt system som blev känt med boken ”The yellow emperor´s classic of internal medicine”. Precis som Shen Nung´s material, skrevs de inte ner förrän två tusen år senare. Oavsett myt eller fakta så kan vi uppskatta den kinesiska medicinen vara 3000-5000 år.

De tolv tjänstemännen

Från den klassiska boken ”The yellow emperor´s classic of internal medicine” frågade den gule kejsaren sin läkare Qi Bo att berätta mer om de tolv organen och deras förhållande. Qi Bo beskrev dem som de tolv tjänstemännen och departementen – och la till att de måste arbeta i harmoni för att upprätthålla en god hälsa.

  • Hjärtat (kejsaren): Ansvarar för själens ljus (sinnet).
  • Hjärtsäcken: Ämbetet för ministrar, sändebud och ambassadörer.
  • Lungorna (premiärminister): Ansvarar för kontroll och reglering.
  • Levern (generalen för kejsarens armé): Ansvarar för planering och övervägande.
  • Gallblåsan, ämbetet för korrekta beslut.
  • Njurarna, ämbetet för aktivering av kraft och styrka: Ansvarar för speciell kompetens, skicklighet och erfarenhet.
  • Mjälten och magsäcken, ämbetet för spannmålsmagasinet.
  • Tunntarmen, ämbetet för mottagandet av mängder.
  • Tjocktarmen, ämbetet för kommunikationslederna: Ansvarar för omvandling och förändring.
  • Urinblåsan, ämbetet för regionala huvudstäder: Ansvarar för vätskeförråd och omvandling.
  • Trippelvärmaren (san jiao), ämbetet för konstruktionen av kanaler: Ansvarar för vattenpassager.

Konfucius, Lao-tzu och ”vägen”

Någon gång under åren 400 f.kr och 200 f.kr gick den orientaliska medicinen genom en förändring. Det handlade inte endast om sjukdomar och god hälsa längre. Filosofi och spiritualitet tog form. Det var kinas två största filosofer Konfucius och Lao-tzu som ledde denna rörelse. Yin och yang föddes och Konfucius och Lao-tzu tillerkändes att skapa Kinas unika syn på universums liv som en pågående dans mellan harmoni och disharmoni. Konfucius ansåg själv att han inte skapade något nytt utan bara förde vidare äldre värderingar som han ansåg var viktiga att följa. Följde man dessa så skulle människor kunna leva i universell harmoni, Tao.

Många av hans verk har haft en stor betydelse i Kina och varit sådant som bildade kineser har lärt sig utantill. Fler exempel på texter som härrör från Konfucius är sångernas bok (Shih Ching), dokumentens bok (Shu Ching) och förvandlingens bok (I Ching).

Konfucius var en filosof. Och de gamla värderingar han förde vidare var att man skulle visa respekt uppåt, välvilja nedåt. Hans filosofi var också att alla föds lika, och formas genom utbildning och övning.

Lao-tzu brukar betraktas som taoismens grundare samt dess förste filosof och anges som författare till Daodejing (Boken om vägen). Dao kan översättas till vägen (världsligt perspektiv), De översätts också till vägen (men då personligt perspektiv), Jing översätts till klassiker (bok).

Taoismen

Tao betyder ordagrant ”väg”. Det svenska namnet Tao är en rest av det äldre transkriberingssystemet Wade-Giles. I pin yin, som är det oftast använda transkriberingssystemet i dag skrivs ordet dao.

”Dao kan inte höras. När det hörs är det inte Dao. Dao kan inte ses. När det ses är det inte Dao”.

Daoismens historiska ursprung är osäkert. Vanligen betraktar man Lao Zi, en äldre samtida till Konfucius, som dess grundare; en senare viktig tänkare och författare är Zhuang Zi. Som religiös skola går den tillbaka till Handynastin då den organiserades efter buddhistisk förlaga men med egna doktriner. Kinesisk folktro, med en uppsjö av gudar, odödliga andar och annat övernaturligt, brukar ofta förknippas med taoism.

Den kinesiska medicinen har utvecklats under årtusenden och århundraden då människan stod närmare naturen. Taoisterna baserade sin tro på den värld de såg omkring sig, en värld med förändrande årstider som gav upphov till fem elements systemet som reflekterar tillväxt och förruttnelse av vegetation. Det var också grunden till den dualism i naturen som utvecklades till konceptet yin och yang – som två lika viktiga men mottsatta krafter: skönhet existerar endast på grund av fulhet, ljus på grund av mörker, man-kvinna, värme-kyla osv. Behovet av att uppnå balans mellan yin och yang var ett viktigt övervägande för den gule kejsaren och är än idag en viktig grundsten inom kinesisk medicin.

Idag används kinesisk medicin av miljontals människor  i både öst och väst.